Skrivet 9 augusti 2007

Hittade en dikt som jag skrev tillsammans med en vän för några år sedan…

Jag färdas i mörkret och ser ingenting
annat än skuggor o dimma
Önskar att natten var klar ändå
så jag kunde se stjärnorna glimma.
Likt rymden så stor
jag öppnar mitt hjärta
sökandes allt och alla.
Med trösten som bror
som smörjer min smärta
jag vandrar och kommer ej falla