När jag fyllde 16 år var jag fri från skolan och ville så långt från Pudasjärvi som möjligt.
Jag flyttade till Helsingfors där jag genast fick jobb som springflicka på Sinebrcyhoff ölfabrik.

Innan min sextonårsdag hade jag redan genomgått två självmordsförsök och även fått graviditetstesta mig några gånger. Etersom jag levde på en liten ort kände jag att alla stirrade på mig och därför ville jag inte stanna kvar där.

Jag trodde alltså att jag skulle finna lyckan när jag reste bort och började ett nytt liv någon annastans – ett vuxenliv.
Att jag äntligen skulle finna lyckan och någon som älskade mig.

Jag jobbade på “Koff” några månader men sen blev jag trött på allt springande runt den stora fabriken så jag ville söka annat jobb. På den tiden var det bara att kliva in på arbetsplatsen och fråga ifall dom behövde hjälp. Större arbetsplatser hade även egna “arbetskraftskontor”.

Under min tid på “Koff” hann jag bli kär några gånger. Killarna som jag föll för var alltid lite äldre och nu i efterhand förstår jag att dom bara utnyttjade mig och min kropp. Jag var lätt offer i min längtan efter kärlek.
Och visst fick jag kärlek…. kroppslig sådan fast jag uppskattade inte sex på den tiden. Jag hade sex enbart för att få känna närhet och en stunds lycka.

Innan jag började jobba på Olympiastadions pub i Helsingfors jobbade jag några veckor i ett litet café .
Där i cafeét träffade jag Rale som skulle bli min pojkvän ett tag men även vara delaktig av det otroliga som hände mig den vintern.

Det var också Rale som gav mig en svår gonorré som nästan kostade mig livet eftersom jag inte kom till sjukhus innan jag var riktigt dålig och fick åka dit med ambulans. Jag vårdades där över en vecka med stark antibiotika och dropp. Läkarna sa att kanske aldrig kan få barn.

Men en dag innan jag blev sjuk hände det något som jag inte ens kunde drömma om i mina vildaste fantasier.
Rale och jag skulle gå ut på krogen en kväll. Först skulle han bara gå upp till sin arbetsgivare och lämna ett papper till honom. Jag följde med honom upp till arbetsgivaren och redan när vi stod i trapphuset reagerade jag på namnet på dörren. Det var samma ovanliga efternamn som min pappa hade.

Det enda jag fick höra om min far var mormors kommentar “där är den usla skitstöveln” när hon kastade ett foto med en man som låg på mage på en badstrand. Man såg inte ens hans ansikte på det fotot.

Rale ringde på och mannen kom och öppnade. Han reagerade direkt när han såg mig och började fråga var jag kom ifrån och vad min mamma hette. (Tyvärr så är jag väldigt lik min morsa till utseendet)
Jag berättade för honom det han ville veta och plötsligt gick han bara fram till en byrå och började gräva i en av lådorna. Han hittade ett papper som han räckte till med orden “du är min dotter“.

Det var helt otroligt. Helsingfors är en stor stad och utan att ödet är inblandat är det nästintill omöjligt att något sådant kan hända.

Men det hände och vi pratade hela natten och en vecka efter att vi möttes åkte vi till Uleåborg där jag fick träffa mina farföräldrar. Jag fick höra deras version av det som hänt när jag var liten. Pappa berättade också att han och hans föräldrar hade velat ta hand om mig när jag var barn men mamma hade ljugit och sagt att jag hade det bra hos henne. Han berättade att han hade försökt att kontakta mig vid flera tillfällen via mina morföräldrar och min morsa utan resultat.

Jag kan varken ta morsans eller pappas parti eftersom jag inte vet vad som hände dem emellan. Men jag kan aldrig acceptera att morsan vägrade mig att umgås med min pappa. Att hon ljög och levde som hon gjorde.

Jag tyckte i alla fall att det var underbart att ha “hittat” min pappa och vi umgicks mycket och bara några veckor efter vårt första möte flyttade jag in hos honom.

Men det var ett misstag.
Pappa var alkoholist. Han drack i perioder och emellanåt blev han helt galen när han var på fyllan. Han hade också en fyllekärring hos sig när han söp och det var inte kul att komma hem från jobbet på krogen vid midnatt och bevittna deras supande.

Mitt mått var rågad då han en natt tog fram en morakniv och började hugga i telefonkatalogerna med orden “så här kan jag göra med er också.” Jag ringde till polisen som hämtade pappa.
Jag var aldrig rädd för honom menefter någon månad orkade jag inte med hans suparperioder längre. Jag tänkte att jag åker till Stockholm och försöker få ett jobb där. Jag orkade inte vara kvar i Helsingfors så jag flydde igen.

Min dröm var också att hitta min mamma som bodde i Stockholm. Det gjorde jag också men om jag hade vetat det jag vet idag hade jag nog aldrig sökt upp henne.