Skrivet 6 augusti 2007

Jag har så mycket mer att skriva om men jag känner mig inte motiverad, varken för att skriva eller göra något annat heller. … Känner ingenting annat än tomhet och trötthet.

Jag vill inte leva men jag vill inte dö heller.
Minnena är svåra och jag vill inte minnas men jag minns ändå.
Jag vet inte när jag dog invärtes om jag ens någonsin har levat.

Jag drömmer mycket på nätterna och jag känner mig ständigt trött. I många av mina drömmar är morsan med…
Konstigt att jag aldrig någonsin drömmer om min pappa.

Jag har funderat mycket på meningen med livet… Finns det någon mening?
Kanske är inte det här livet på riktigt…. kanske finns vi inte i verkligheten.
Kanske finns det en mycket högre intelligens som har skapat ett slags virtuell värld där vi människor bara är
uppdiktade spelfigurer som dom roar sig med.

Jag är nog skapad av en ond person som provar hur länge jag lever om man plågar mig så mycket som möjligt.

Depressionen har mig i sina klor och just nu orkar jag bara finnas till.
Kanske blir det en bättre dag imorgon.