När jag kom till Stockholm var jag 19 år gammal. Jag hade aldrig förut varit där på egen hand och kände mig ganska vilsen eftersom jag inte kunde mer än några få ord svenska.
Jag hade pratat flytande svenska när jag var i nioårsåldern men eftersom jag inte hade använt språket och inte heller varit närvarande i skolan så mycket så hade jag glömt det mesta.

Jag tog tunnelbanan mot Hagsätra, jag visste att morsan bodde i Högdalen. Men jag klev av redan vid Bandhagen eftersom på lappen där jag hade morsans adress stod Bandhagen som postadress. När jag hade gått runt ett tag utan att hitta tog jag en taxi och kom till slut till rätt adress.

Jag ringde på men det var ingen som kom och öppnade. Till slut kom grannen i lägenheten mittemot och på något sätt fick jag klart för mig att morsan och hennes man var på sin sommarstuga i Sigtuna. Lotta som grannen hette sa att hon och hennes kille kunde skjutsa mig dig. Så vi började åka mot Sigtuna.

Jag var glad och förväntansfull. Snart skulle jag få träffa mamma och min nye lillebror som då var knappt ett år gammal.

Men det blev inga glada miner när vi kom fram. Morsan såg helt shockad ut och hennes man Bernt var som ett stort frågetecken. Jag var inte väntad och absolut inte välkommen. Sommarstugan låg på en tomt där även Bernts bror och någon annan släkting hade sina stugor så det blev ett stort hallå om vem jag var.

Då tog morsan mig avsides och sa att jag absolut inte skulle kalla henne för mamma. Hon hade presenterat mig som sin kusin och jag skulle kalla henne vid hennes förnamn. Den enda som visste att jag var hennes dotter var Bernt.

Morsan och Bernt började packa bilen ganska så omgående och snart var vi på väg tillbaka mot Högdalen. På väg dit förklarade jag för morsan att jag kommit till Stockholm för att stanna och att jag behövde någonstans att bo. Hon sa att jag kunde stanna några dagar tills jag hittat något annat. Men när vi kom fram började hon genast kolla i Dagens nyheter efter jobb och bostad för mig. Hon sa att jag kunde ta jobb som barnflicka, då kunde man bo i familjen där man arbetade. Hon ringde på flera olika annonser men ingen ville anställa mig eftersom jag inte kunde svenska.

Efter några dagar hittade hon en annons där dom sökte städerskor till ett hotell i centrala Stockholm. Där ingick även bostad så hon ringde dit på en gång. Vi fick komma till hotellet följande morgon och jag fick både jobb och bostad där.
Bostaden bestod av ett pyttelitet rum i en nedsliten korridor där det fanns flera lika små rum. Det var som ett råtthål och det bodde konstiga människor i korridoren men jag tyckte att det var bra ändå eftersom det låg mitt inne i stan samt att nu skulle morsan slippa mig. Det låg förresten på Klara norra kyrkogata som jag döpte om till Klaras porriga kukgata eftersom det låg så många sexbutiker och porrbiografer där på den tiden.
När jag fått jobbet och bostaden blev morsan mycket vänligare mot mig. Hon sa att jag kunde komma och hälsa på när jag ville och det gjorde jag också rätt så ofta under många år när jag bodde i Stockholm.

Men under tiden märkte jag hur falsk människa hon var. Hon ljög om allt och hon var så jävla skenhelig. Hon var till och med tvungen att ljuga om sin ålder för att min lillebror inte skulle behöva skämmas att han hade så gammal mamma. Så hon drog friskt av tio år på sin ålder och jag tror att Peter än idag inte vet hur gammal hans mamma egentligen är.

Jag var inte mycket värd i morsans ögon. Hennes sätt att försöka spela finare än vad hon var var fruktansvärt jobbigt. Och sättet som hon uppfostrade Peter med var under all kritik. Kanske hade hon dåligt samvete och försökte gottgöra sina misstag genom att skämma bort Peter… hon hade ju lämnat fyra barn vind för våg. Inte vet jag men han var den mest bortskämda unge jag någonsin mött. Han var bara fem år gammal när han kunde springa in flera gånger under en dag och få en femma av morsan varje gång. Sen köpte han godis i tobakaffären i hörnet både för sig själv och sina kompisar. När han blev äldre fortsatte det på samma sätt… bara att pengasummorna var större. Maten hemma dög inte för Peter och han skulle alltid ha de dyraste märkeskläderna och de finaste prylarna. Och morsan betalade. Han behövde inte gå i skolan eftersom han orkade inte och han behövde inte jobba heller eftersom det var lättare att bo hemma. Sova hela dagarna och vara “vem vet var” på nätterna. Mer än en gång tog polisen honom och morsan fick åka och hämta honom på kronobergshäktet mitt på nätterna.

Kanske är jag bitter och avundsjuk eftersom Peter fick all den omsorgen som jag aldrig kunde njuta av men kanske är det i slutändan bäst att jag inte fick det han fick.

Jag jobbade kvar på hotetllet ett tag och dag för dag lärde jag mig mer svenska. I början köpte jag Kalle Anka tidningar och med hjälp av ett lexicon tragglade jag igenom dem. Jag pratade och pratade och sa till folk att dom skulle rätta mig när jag sa fel. Och jag läste mycket hela tiden. Ändå har jag fortfarande lite problem med ordföljden men jag kan åtminstone göra mig förstådd på Svenska.

I och med att jag umgicks ganska mycket med finnar kom alkoholen i bilden. Det var naturligt att på helgerna dra runt på olika krogar och dricka. Eller vara hemma hos någon och dricka. Så alkoholen blev mitt nästa gissel….