När Erkki och jag gick skilda vägar satt jag ensam i en stor trea. Jag tänkte att jag kunde lika gärna hyra ut ett rum så jag hörde med mina bekanta ifall de visste någon som behövde någonstans att bo. Snart flyttade Arja in hos mig och hon spottade inte heller direkt i glaset så vi festade hejvilt under helgerna. Konstigt att grannarna inte klagade när vi spelade musik på hög volym mitt på nätterna.

En helg åkte Arja och jag till en båt på stan. Hon kände någon som jobbade på denna båt och vi skulle hämta lite sprit därifrån. Vi drack en hel del ombord på båten och på hemresan på bussen till Tyresö drack vi ännu mer. Arja blev jättefull och när vi var framme i Bollmora centrum var hon helt borta och rasade ihop i en hög när vi kommit ut från bussen. Jag lämnade henne på en bänk och styrde kosan mot en krog som låg i närheten. Jag hade ingen aning om vad klockan var och när jag kom fram till restaurangen var dörren låst. Jag var precis på väg tillbaka till Arja när jag hörde att någon sparkade på något. Jag gick tillbaka och såg en kille som stog och sparkade i en stor glasruta. När han fick syn på mig stack han och jag gick fram till glasrutan och såg att han sparkat ett hål i det. Jag sparkade en gång till med min träsko och nästan hela jävla rutan rasade ner. Det var rutan till entren som delades av krogen och ett konditori. Konditoriet låg i gatuplanet och krogen en trappa upp.

Jippi, här ska det drickas lite gratissprit tänkte jag.
Utan att tänka längre än näsan pekade klev jag in ochgick uppför trappan. Dörrarna var olåsta så det var bara att kliva in. Men spriten var inlåst och jag var så full att jag inte ens fattade att testa om ölkranen var igång. När jag irrade runt i köket fick jag syn på en man. Han hade följt efter mig när jag sparkade ner rutan. Vi skulle precis gå därifrån när polisen kom. Det blev en färd till polisstationen i Handen där vi förhördes och släpptes efter någon timme. Gubben sa som jag att det var någon annan som hade redan sparkat ner rutan innan vi gick in så det blev inga påföljder av den storyn.

Konstigt nog har jag haft med polisen att göra endast två gånger trots att det hände mycket under åren då jag drack som mest.

Den andra gången var lite allvarligare och hade kunnat sluta mycket illa men jag hade turen på min sida.
Då hade jag flyttat från Tyresö till Masmo, tillsammans med en kille som hette Martti.
En kväll när vi spelat kort hos Marttis syster Marja och hennes man Taisto upptäckte jag att Martti var borta. Jag hade ingen körkort då så Martti brukade köra när han inte druckit. Men den kvällen var han borta och bilen stog kvar utanför Marjas port.

När vi såg att Martti hade försvunnit beslutade vi att gå hem till oss. I huset där Martti och jag bodde fanns en pizzeria och vi misstänkte att Martti hade gått dit. När vi kom ut på gatan tänkte jag att vi kunde ta bilen trots att det endast var ett par hundra meter hem till oss. Marja och Taisto började gå men en ung kille vars namn jag glömt vid det här laget satt sig i framsätet brevid mig. Jag startade bilen och började köra hemåt.

Marja och Taisto hade hunnit halvvägs och precis innan vi hann fatt dem fick jag en idiotisk idé. Jag svängde bilen mot Taisto och tänkte bara skrämma honom lite men onykter som jag var så träffade jag honom med bilen. Han föll mot en stor fyrkantig betongkruka och blev kvar liggandes på marken. Jag blev fruktansvärt rädd men trots det parkerade jag bilen och steg ur. Jag trodde att jag hade dödat Taisto men han levde.

Det verkade inte vara någon fara med honom men någon hade redan ringt 90000 och snart var både polisen och ambulansen där. Och kvar var också jag med bilnycklar i fickan. Snutarna frågade vem som kört på Taisto och givetvis fanns det någon som pekade ut mig. Bilnycklarna åkte fram ur min ficka men det förklarade jag med att hemnyckeln satt i samma knippa. Snutarna kände på bilen men den var ju iskall eftersom den inte varit igång mer än någon minut.

Taisto kördes iväg med ambulansen och eftersom jag inte hade legitimation på mig skulle polisen följa mig hem så jag kunde identifiera mig. Men väl hemma kunde jag inte hitta  min leg och Martti var så full att det inte gick att få liv i honom. Jag fick följa med polisen och när dom frågade om det fanns någon som kunde säga vem jag var fanns det inget annat alternativ än min morsa. Så mot Högdalen med polisbilen och snart stog vi bakom min morsas dörr och ringde på. Morsan var på bingon som vanligt så det var Bernt, morsans man som öppnade dörren och polisen tryckte fram mig och frågade honom ifall han kände igen mig.

Det mest konstiga var att efter att Bernt identifierat mig körde polisen mig tillbaka hem.

Det blev förhör senare och även en rättegång men Taisto sa att det inte var jag som körde bilen så jag kom undan väldigt lätt och helt utan påföljder förutom mitt dåliga samvete. Dock lärde jag mig någonting av det hela… Att aldrig köra bil på fyllan och det håller jag hårt på.

Må Gud förlåta mig för mina synder och ta väl hand om Taisto som idag är uppe i himlen.
(dock inte för att jag körde på honom)
————
Andra bloggar om: alkohol, fylla, sprit, festande, polis, bekännelser, misstag, ånger