Jag vill säga förlåt till er alla som har följt denna blogg, förlåt att jag inte skrivit på länge. Jag har bara inte orkat. Jag har varit så fruktansvärt deprimerat och har haft svårt att koncentrera mig på att göra saker. Bara att titta på en hel film är en ansträngning. Gång på gång irrar mina tankar iväg och jag tappar bort tråden i filmen. Sen blir jag så irriterad när jag inte längre kan komma ihåg vad de olika skådespelarna heter… Jag måste alltid pausa filmen och gå fram till datorn och Googla på filmen och kolla vad skådisarna heter innan jag får sinnesro. Samma sak när jag läser… Jag kan läsa flera sidor utan att veta vad jag läser om.
Men det som skrämmer mig mest är att mitt minne är så dålig. Det är främst korttidsminnet som sviktar. Jag måste skriva upp allt som jag ska göra och när jag tex sitter framför datorn och ser något som jag ska läsa måste jag skriva upp stödord, annars kommer jag inte ihåg vad jag skulle läsa. Det känns som om huvudet är fullt med döda hjärnceller där de skvalpar huller om buller i den gråa hjärnsubstansen. Signalsubstanserna har ingenstans att ta vägen i denna döda labyrint. Jag kanske håller på att bli dement. Det känns också svårt att skriva ibland.. Jag blir så osäker på om jag skriver rätt och om jag stavar orden rätt. Jag som har alltid varit duktig på rättstavning. Nu vet jag varken ut eller in. Tur att det finns rättstavningsprogram, jag får nog börja använda en sådan.
Jag har provat att arbetsträna men pga min tarmsjukdom och depression gick det inte. Jag sökte bilstöd för att kunna ta mig till arbetstränignen men fick nej på grund av att jag hade fel ersättning från försäkringskassan. Dom har helt sjuka regler. Vad spelar det för roll vad man har för ersättning, pengarna kommer ju från samma kassa… Jag blir så arg och ledsen. Jag har inte varit och hälsat på mina barn på två år nu eftersom jag inte vågar åka tåg eller buss pga mina tarmproblem.
Jag anmälde den medicinen som gjorde mig sjuk till Läkemedelsförsäkringen. Efter 10 månaders handläggning fick jag nej till skadestånd från Läkemedelsförsäkringen. Jag har nu överklagat ärendet och deras handläggnignstid är 4-8 månader.
Det känns som att jag har aldrig något roligt att skriva om, kanske är det därför jag drar mig från att skriva. Men jag ska börja skriva rent det som jag skrivit hittills. Jag ska spara det i något form till mina döttrar. De vet inte så mycket varför jag är så olycklig. Vi har aldrig pratat om min barndom och ungdom. Det plågar mig att jag ofta känner att jag var en dålig mamma när filickorna växte upp. Jag var så rädd och rotlös och vi flyttade jämt och ständigt.
