Jag undrar varför jag mår alltid så dåligt på morgonen när jag vaknar. Det är inte så lätt att tänka positivt då ångesten väller in samtidigt som jag vaknar till en ny dag. Ibland är känslan ren skräck och jag vet inte varför det är så. De senaste månaderna har jag mått bra endast en enda morgon och det var i söndags. Det var en härlig känsla att inte känna ångest och oro utan bara sitta och njuta av morgonen. Men det var bara en gång.
Jag sover också som en kratta. Kan vara hur trött som helst men kan inte somna trots att jag tar insomningstablett. Natten till söndagen då jag var ångestfri sov jag bra – riktigt bra och länge. Kanske är min sömn orolig och jag får inte tillräckligt med vila.
Nu känner jag mig bättre i kroppen också. Har inte haft ont sen i lördags. Det är också så konstigt att ibland är jag riktigt risig i ryggen och kan knappast få på mig kläderna på morgonen. Ibland är jag helt smärtfri.
Jag har läst lite i ”tänka positivt” boken under de senaste veckorna. Försöker att styra mina tankar från det negativa till något positivt men glömmer bort det oftast. Det är svårt att bryta gamla tankemönster men jag har upptäck nu att det är jag som kontrollerar mina tankar och inte tvärtom. Jag tror att med medvetet träning kommer det att bli lättare och lättare att tänka roligare tankar än vad jag är van vid.
Jag behöver ju inte älta det gamla som hänt i all tid och otid. Det som har hänt har hänt och tiden går inte att vrida tillbaka hur mycket jag än önskar det.
Jag önskar bara att jag hade mer ork och motivation att göra saker. Jag skjuter upp det mesta och mår givetvis dåligt av det också. Hoppas verkligen att orken kommer med solen och värmen. Har bestämt mig att jag ska göra en längre cykeltur varje dag vädret tillåter det. Det vill säga att temperaturen är över 18 grader och att det är sol. Jag vet att man kan cykla även under andra väderförhållanden men det känns lättare när det är varmt och skönt i luften.
